So it begins…

Av någon konstig anledning så bestämde vi oss för att lämna Dinnerkey Marina i Coconut Grove klockan tre på morgonen. Jakob hade förhandlat fram att vi kunde stanna gratis fram till klockan sex på morgonen men vi konstaterade att det hela blev lite mer episkt att inleda vår resa med en nattseglats.

Dessförinnan hade vi inhandlat de sista förnödelserna i form av öl (tysk Weissbier och ett urval av öl från mikrobryggerier), ”execution vodka” för att kunna ge fiskarna en smärtfri död och en ”peace-maker” för att hålla piraterna i styr. Mindre viktiga saker som att installera ny bilge pump, fylla på med diesel och bensin samt sätta upp seglet gjorde vi också under dagen. Efter att ha erhållit en oerhört fin hängmatta av Jyrki så tog vi ett sista farväl i form av en sillmiddag, gruppbild,  öl och efter en sista American burger på ”Scotty´s” så gick vi och lade oss. Det är kort sagt en annorlunda känsla att äntligen vara klara och kunna lämna Miami för en längre tid framöver. Hur vi ska klara oss själva utan Jyrkis vägledning är en annan fråga..

Jag och William tog första passet och tack vare vårt goda samarbete och vindavläsning lyckades ”Team Henry Lloyd” snitta 7 knop genom hela Biscayne Bay till Pumkin Key där vi skulle ta oss igenom Angelfish Creek. (Se karta.) Väl framme vid Pumpkin Key var vi tvungna att vänta på tidvattnet att stiga så att vi kunde ta oss igenom. Tack vare en blandning av vår äventyrslysthet, lite lägre tidvatten än planerat och att vinden blåste från fel riktning så lyckades vi rista in båtens initialer i sandbotten när vi försökte kryssa igenom kanalen. Vi ser det som en uppvärmning för Acheron inför framtida bravader; det är inte alltid man har förnöjet att gå på grund när det är sandbotten.

Väl igenom Angelfish Creek kom vi ut i Atlanten och begav oss ner med riktning mot Key West. Mellan två och sex på morgonen utmanade moder natur ”Team Henry Lloyd” på nytt med en trevlig liten kallfront medbärande stigande vindhastigheter och rejäla  regnskurar. Med endast storseglet uppe surfade vi vidare i slör med 8 knops fart och vi kan som vanligt konstatera att Team Henry Lloyd klarar det mesta.

Igår, efter nästan 140 sjömil bakom oss anlände vi till Key West på förmiddagen och lade oss för ankare resten av dagen. Det var ett trött gäng som käkade lunch och tog en siesta senare under dagen. Vi lär nu bli kvar här några dagar varpå vi kommer att bege oss mot Dry Tortugas, en sandbank med ett gammalt övergivet fort som ligger väster om Key West och som kommer utgöra en bättre utgångspunkt för att ta sig igenom Gulfströmmen mot Hemingway Marina i Havana.

En notis: När det kommer till att väcka varandra för byte av vaktpass så har det blivit lite av ett dilemma. Vissa av oss blir lite griniga, hur vänligt man än anser sig ha väckt någon, medans andra har svårt att gå upp överhuvudtaget. Det är min förhoppning att vi ska kunna utarbeta ett bättre väckningssystem i framtiden. Vi har också lärt oss att vi får se till att säkra fast saker och ting inne i båten på ett lite bättre sätt, i värsta fall få vi väl dricka upp ölen tidigare än väntat så att vi får plats.

Avsnitt två i vår kortfilmsserie publiceras inom kort så stay tuned.

Glad påsk på er!
/Filipo

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>